Då man presenteras för metoden uppstår gärna de relevanta frågeställningarna: "Varför ska eleven utsättas för ett psykologiskt test när det är pedagogiska frågor det handlar om?"
Eller: "Pedagogisk handledning till läraren är väl lämpligare än ett psykologiskt test av eleven?"
Metoden "Pedagogisk översättning" är ett försök att sammanföra pedagogiska och psykologiska kunskaper om eleven med annorlunda inlärningsförmåga.
Läraren har ett oftast ensamt arbete med att försöka hitta varje elevs inlärningsförmåga och därmed följande pedagogiska metoder för att underlätta inlärningen för varje enskild elev.
Läraren kan få stöd av skolans specialpedagog, men min erfarenhet är att - fortfarande - får de "svåraste" svagpresterande eleverna enskild undervisning av specialpedagogerna. I klassrummet eller på annan plats.
Med all respekt för en svår arbetssituation och om jag raljerar lite: En begriplig mänsklig reaktion på en tung och svår arbetssituation är att sprida ansvaret, dvs "det behövs mer (mänskliga) resurser".
Ur elevens perspektiv har denne två lärare med - kanske - olika arbetsmetoder. Det behöver inte vara en fördel för elevens möjligheter till en god inlärningssituation. I synnerhet för elever med svag och/eller annorlunda inlärningsförmåga.
Metoden "Pedagogisk översättning" försöker sammanföra skolpersonalens (klasslärare, klassens specialpedagog, centralt placerade specialpedagog och skolpsykolog) samlade erfarenheter och kunskaper om elevens skolförmågor. Så att elevens lärare och specialpedagog kan tillföras kunskap och arbetsmetoder om/för eleven.
Både lärare och specialpedagog besitter redan en omfattande kunskap och erfarenhet av elevens inlärningsförmåga. Metoden bygger på denna kunskap och erfarenhet och kompletterar och bör öka deras möjligheter att bättre finna elevens inlärningsvägar.
