Nedanstående blogginlägg är det mest lästa av samtliga blogginlägg och det näst mest lästa av samtliga sidor på meissner.se.
"Jag kontrollerade om de hundratals elever, som testats av mig, hade något gemensamt.
Det redan gemensamma för dem var att skolan begärde en skolpsykologisk utredning av eleven.
Jag fann, till min förvåning, att 9 av 10 anmälda elever hade en säkerställd skillnad mellan deras verbala och icke-verbala förmåga.
Deras icke-verbala förmåga var deras klart starkaste förmåga.
Det bekymrar mig, eftersom skolan (och samhället) är inriktat på och premierar verbal förmåga.
Deras entydigt svagaste verbala förmåga var deras ordförråd.
Det bekymrar mig än mer, eftersom just elevens ordförråd är en avgörande förmåga för att lyckas i skolan.
Sedan kan man alltid invända mot detta:
"Det var väl inte oväntat! Man hade ju anmält eleverna för att de var svaga i skolan."
Jo, men samtidigt var dessa elever de elever som skolan hade försökt att nå, men där man nått vägs ände i sina försök."
Den svenska skolan som fram till slutet av 1990-talet definierades av likvärdighet har sedan dess slopat sitt övergripande mål, nämligen att elever från mindre studiemotiverande miljöer skulle - med stöd av den skattefinansierade skolan - få stimulans och nyfikenhet att studera.
Ovanstående blogg är fortfarande aktuell.
Det är mycket bekymmersamt att våra nutida barn är schackpjäser i spelet om elevers utsortering till näringslivets behov och riskkapitalisters girighet med gemensamma skattepengar.
